6/2 2009

Känns som en evighet...
Jag är ledsen, mycket ledsen... vill inte att det ska vara såhär.
Jag ska hela tiden behöva dra det längsta strået, det är ju inte jag som har gjort fel, eller? :S
Jag kan bara lita på mina egna känslor när det gäller er två.
Två av mina bästa vänner, jag vet ej vart jag har er längre... ni har numera varandra och jag har ingen av er!
Jag känner mig så oerhört ensam..... :'(
Prata med mig och var ärlig, säg vad som faller er in, slit i mitt hår, dra i mina armar, skrik åt mig, bara ni gör någonting, och gör det med ärlighet och var sann...jag vill inte veta av att ni går bakom min rygg eller snackar skit..
Försöker ni trycka ner mig i botten så att jag ej ska kunna komma upp något mera, snart har ni lyckats, jag orkar inte stå emot längre. Mitt hjärta svider och min hjärna knastrar..

:'(                         /Jacqueline

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0